Da capo

Tänker säga det igen!

Mamma jag saknar dig något oändligt mycket.
Det kommer stunder då jag önskar att jag aldrig någonsin bestämde mig för att flytta massa massa mil från dig. För ibland blir det så påtagligt att själen skriker.

Vill ibland vara barn igen och ha problem som att jag inte får sova hos Elin, i stället för att B-arbetet inte blev klart. Ibland kan man förakta ansvar.

Räknar ner dagarna då jag kommer hem. Då ska jag och mamma göra något, bara vi två. Prata om livet och bara vara.

Inte långt kvar nu...